Lite från när jag bodde i USA som barn


Jag var sju år när jag flyttade med min mamma till USA, Marlborough Massachusetts. Hon träffade nämligen en svensk man som bodde där. I detta hus, på Broadmeadow street bodde vi, vår balkong var på andra sidan. Jag gick nästan aldrig utanför porten själv för att leka. Varje dag i postfacket låg det en bild på ett barn som blivit kidnappad. Morsan köpte walkie talkies, så ibland gick jag ut på gräsmattan. 
 
 
Daniel, Kimberly och Meghan var mina bästa vänner. Det är nu 20 år sedan jag såg dem. Daniel och Kimberly har jag haft lite kontakt med på Facebook. Här om dagen kom ett meddelande från Meghan på instagram. Chockad blev jag. Hon talade om att hennes mamma hade hittat ett brev som Meghan skrivit till mig när jag flyttade hem till Sverige igen, när jag var 9 år, men som aldrig blev skickat.
 
 
Tyvärr så har jag ju nästan bara dåliga minnen från den tiden. Jag saknade min pappa och storebror enormt mycket, jag börjar nästan gråta nu när jag tänker på det.
 
En sak som jag aldrig kommer glömma det var när jag åkte skolbuss första och sista gången. Ni vet sådana där gula bussar där ungarna sitter tre stycken på samma säte. Jag satt där ensam när två äldre killar sätter sig bredvid, super nära. Den ena tryckte mig mot rutan, öppnade min ryggsäck och rev sönder mina läxor.
 
Dagen efter följde mamma med mig till skolan för att tala med dessa killar. Den ena var redan skickad till rektorn och den andra kom inte dit denna dag för han låg på sjukan då han blivit slagen, hemma, på grund av det han gjorde mot mig på bussen.
 
 

Kommentarer:

1 Miss Baby Peaches:

skriven

Men fy så hemkst! Fint med brevet men resten lät ju bara hemskt :/

Svar: Ja tiden som jag bodde där var inte rolig alls.
spinkfinger.blogg.se

Kommentera här: