Känner mig starkare


Den 29 maj börjar jag jobba igen efter 2 månaders sjukskrivning. Först fick jag en månad och när hälften av tiden gått blev jag ännu mer stressad och fick ännu mer ångest och panikattacker över att börja jobba igen, även fast det var två veckor kvar. Då fick jag ytterligare en månad. Och jag känner mig så himla stark idag jämfört med tre veckor sedan. Det är mindre än två veckor kvar och jag känner ingen stress eller ångest alls. Det känns helt okej att gå tillbaka till jobbet. Jag har ju förstås ingen aning om hur det känns när jag kliver innanför dörren där eller efter ett par dagar eller några veckor. Men det tar jag då. Just nu mår jag toppen! Jag kommer jobba en månad sedan är det semester.
 
Jag behöver fortfarande byta jobb, annars kommer det blir likadant inom ett år igen (det vet jag för jag gick igenom exakt samma sak förra våren). Jag fortsatte i samma bana på grund av bekvämlighet, jag kan ju jobbet så väl att jag skulle kunna utföra det i sömnen och det är sjukt tråkigt (6 år har jag jobbat hos samma dam). Jag gillar utmaningar och förstås att lära mig nya saker.
 
 
Mitt mående drabbar ju inte bara mig, utan min man, mina arbetskamrater, damen jag tar hand om och andra i min närhet. Jag måste hitta ett bra sätt att hantera det jobbiga på jobbet på, till den dagen då jag kan lämna ifrån mig nycklarna.
 
I samma veva som jag blev utmattad igen, började jag plugga, söka jobb, planera bröllopet. Helt fel tillfälle att börja med allt det där. Det blev för mycket och jag halkade efter med plugget. Så under dessa två månader har jag tagit hand om mig själv, samlat energi, gjort det jag känt för och pluggat på 25%. Jag känner mig mycket starkare nu än jag gjort på flera månader. Jag har kommit ikapp med plugget och om några veckor börjar sista kursen. De största sakerna kring bröllopet är fixat. Så nu kan jag släppa en hel del saker. Det känns som en stor sten har lättat ♥
 


Bad day


Ja som rubriken lyder så har det varit en dålig dag och jag behöver skriva av mig lite. Egentligen skulle jag börja jobba igen på lördag efter en månads sjukskrivning men jag är inte redo för fem öre. Så jag ringde vårdcentralen för återbesök och fick en läkartid redan på eftermiddagen. 

En situation i entrén gjorde att jag fick en panikattack inne hos läkaren. Allt jag ville då var att min man skulle hålla om mig och säga lugnande ord, som han brukar göra, men han var ju hemma så det fick vänta ❤ 
 
Läkaren frågade om jag får attacker ofta och om jag äter medicin. Ofta och ofta, i vissa situationer och vid extrem oro skulle jag säga. Och mediciner har jag undvikit. Mina panikattacker började för ungefär ett år sedan (i samma veva som jag även då var utmattad), så jag har inte testat medicin än. 
 
Han sjukskrev mig i en månad till och tyckte att jag ska fundera på medicin om det inte känns bättre om två veckor. Helst vill jag ju förstås slippa det! Jag blir att känna rädsla över sådan medicin.
 
Nu säger jag godnatt och hoppas på en bättre dag i morgon. Då ska jag bland annat äta vattenmelon och jordgubbar till frukost ★